Grymme grymme
måndag 7 februari 2011
söndag 6 februari 2011
De e mycke snack nu
och liten verkstad
Var är den röda tråden?
På helt fel ställe, borde syssla med något annat än att hänga med trådar som är lagda på hyllan.
Upptäcker att mitt undermedvetna sänder meddelanden som jag förstår först när jag visualiserat dem.
Blir inspirerad av Ks tumlande aktiviteter. Känner en längtan att också släppa loss. Längtar till borrmaskinen.
Var är den röda tråden?
På helt fel ställe, borde syssla med något annat än att hänga med trådar som är lagda på hyllan.
Upptäcker att mitt undermedvetna sänder meddelanden som jag förstår först när jag visualiserat dem.
Blir inspirerad av Ks tumlande aktiviteter. Känner en längtan att också släppa loss. Längtar till borrmaskinen.
fredag 4 februari 2011
Automatisk skrift
"...innebär att en person (mediet) via kanalisering lånar ut sin hand till en annan kraft" står det att läsa på hemsidan www.dininreröst.se
Själv vill jag väl inte påstå att jag skulle vara något slags medium även om vi är några häxor som har träffats i rätt många år nu. Tvärtom tycker jag att det är ett förträffligt sätt att få igång aktiviteten mellan hjärnhalvorna.
Jag vet bara precis i början vad det är jag skriver. Allt eftersom minuterna går försvinner tankarna och det blir tomt. Handen löper över papperet och så kommer väl den enda likheten med "dininreröst.se"; en annan kraft. Hjärnans kraft. Opåverkad.
Jag ställer klockan på 10 minuter och har ett anteckningsblock i knät. Ostörd. Idag blev det fyra A4-sidor fyllda med som vanligt en samling osammanhängande ordkonstellationer. Kontentan? Ja, det är egentligen ingenting jag ser förrän jag gjort det ett par veckor. Då utkristalliserar sig mitt inre tankemönster som i min vardag är helt okänt. Jättespännande och lite irriterande.
Idag ser jag hur många saker stretar åt miljarder olika håll. Det är nyttigt att ögna igenom. Det ger mig en förståelse och förlåtelse av mig själv för att jag upplever att jag inte räcker. Det blir väldigt påtagligt att ingen skulle räcka, och det är ok ändå.
Var är då den röda tråden?
I gott sällskap. Vadå? Det är ju fredag!
Själv vill jag väl inte påstå att jag skulle vara något slags medium även om vi är några häxor som har träffats i rätt många år nu. Tvärtom tycker jag att det är ett förträffligt sätt att få igång aktiviteten mellan hjärnhalvorna.
Jag vet bara precis i början vad det är jag skriver. Allt eftersom minuterna går försvinner tankarna och det blir tomt. Handen löper över papperet och så kommer väl den enda likheten med "dininreröst.se"; en annan kraft. Hjärnans kraft. Opåverkad.
Jag ställer klockan på 10 minuter och har ett anteckningsblock i knät. Ostörd. Idag blev det fyra A4-sidor fyllda med som vanligt en samling osammanhängande ordkonstellationer. Kontentan? Ja, det är egentligen ingenting jag ser förrän jag gjort det ett par veckor. Då utkristalliserar sig mitt inre tankemönster som i min vardag är helt okänt. Jättespännande och lite irriterande.
Idag ser jag hur många saker stretar åt miljarder olika håll. Det är nyttigt att ögna igenom. Det ger mig en förståelse och förlåtelse av mig själv för att jag upplever att jag inte räcker. Det blir väldigt påtagligt att ingen skulle räcka, och det är ok ändå.
Var är då den röda tråden?
I gott sällskap. Vadå? Det är ju fredag!
torsdag 3 februari 2011
Före, efter
Skapa kontroll över kroppen. Något som är något det inte är.
Mer insamlad metall
Skall nog sätta mig med automatskrift imorgon. Tidigt. Innan hjärnan och familjen hunnit vakna. Får se vad som rinner ut i handen och ner på papperet. Kanske något helt nytt?
onsdag 2 februari 2011
Tio små negerpojkar
av Agatha Christie måste väl vara höjden av ett sken som bedrar. Tio personer som ensamma befinner sig på en Ö och en efter en dör de - allihop. Läste den för 30 år sedan och njuter fortfarande av bedrägeriet. Ett iscensättande som verkligen krävde tankeverksamhet.
Har tänkt lite på mitt egna sken, det som bedrar. Korsetter. Forma kvinnans kropp. Något otroligt smärtsamt för många, obekvämt för samtliga men vackert att betrakta för alla andra. Och så har jag samlat lite mer metall. Vet inte vad jag skall göra med den men tror att det kommer att vara en av ingredienserna i min gestaltning på något sätt. Kanske just för att jag tycker det är vackert men samtidigt förädiskt.
Ute dånar det typiskt Göteborgska vintervädret. Inne kurar jag och skall snart dra av mig raggsockorna. Fel land.
Har tänkt lite på mitt egna sken, det som bedrar. Korsetter. Forma kvinnans kropp. Något otroligt smärtsamt för många, obekvämt för samtliga men vackert att betrakta för alla andra. Och så har jag samlat lite mer metall. Vet inte vad jag skall göra med den men tror att det kommer att vara en av ingredienserna i min gestaltning på något sätt. Kanske just för att jag tycker det är vackert men samtidigt förädiskt.
Ute dånar det typiskt Göteborgska vintervädret. Inne kurar jag och skall snart dra av mig raggsockorna. Fel land.
Inte min gamla "surjeep" inte
utan en som gör mig glad! Skapa något som är någonting det inte är (igen)
tisdag 1 februari 2011
Ett enda litet sandkorn
kan förstöra det finaste maskineri, repa sönder hornhinnan, eller många tillsammans skapa sommarkänsla när de silas mellan tårna eller göra människor lyckliga i sin olyckliga historia.
Övertygad att skenet bedrog, något skumt var det säkert.
Förstummad, fascinerad över konstnärens hantverk och konstens förmåga att väcka känslor till liv. Utan att förstå ett ord eller känna till den gestaltade historien, rycks jag med och känner hur tårkanalerna fylls.
Övertygad att skenet bedrog, något skumt var det säkert.
Förstummad, fascinerad över konstnärens hantverk och konstens förmåga att väcka känslor till liv. Utan att förstå ett ord eller känna till den gestaltade historien, rycks jag med och känner hur tårkanalerna fylls.
Var är
den röda tråden?
Här, men den har trasslat ihop sig
Var är den röda tråden?
Här, men den har hängt upp sig
Funderar över det här med Visuell gestaltning-tänk. Läser lite i boken Culture and Power, the plots of history in performance, Ruben Valdes Miyares and Carla Rodriguez Gonzales red. Cambridge Scholars Publishing, 2008. Här diskuteras olika spännande spår som visualisering genererat. Hamnade just nu i artikeln av Susan L.T Ashley. Hon tar upp museernas roll och auktoritet och problemen med detta. Tre områden delar hon in dem i;
"- Institutional control of the exhibit planning agenda
- The continued focus on textual communicative strategies, and
- The unconscious use of the visual display techniques that embed dominant tropes"
Som jag förstår det synliggör hon den allt kraftigare roll museer tillskriver sig. Det är viktigt att kunna läsa. Det är också viktigt att kunna tolka och förstå. Det museerna gör är att sätta agendan, spelets regler och i synnerhet språket. De äger tolkningsföreträde och säger sig många gånger föra folkets talan. Hon skriver mycket tänkvärt tycker jag, som söker en betydelse till visuell gestalnings-tänket.
Hon berättar hur fel det kan gå, och ger exemplet på utställningen Into The Heart of Africa, som visades på Toronto Royal Ontario Museum ´89-´90. Till verken sattes ironiska texter. Besökarna läste in helt andra saker i texterna vilket resulterade i stora rabalder med skriverier om rasism mm. Utställningen som var tänkt att visas i andra länder fick stängas ner.
Jag funderar över om det kanske är det som Världskulturmuseet var rädda för vid Jerusalem utställningen. Det händer mycket på 20 år.
Min insikt så här på kvällskvisten är att ordlösa intryck går före text.
Här, men den har trasslat ihop sig
Var är den röda tråden?
Här, men den har hängt upp sig
Funderar över det här med Visuell gestaltning-tänk. Läser lite i boken Culture and Power, the plots of history in performance, Ruben Valdes Miyares and Carla Rodriguez Gonzales red. Cambridge Scholars Publishing, 2008. Här diskuteras olika spännande spår som visualisering genererat. Hamnade just nu i artikeln av Susan L.T Ashley. Hon tar upp museernas roll och auktoritet och problemen med detta. Tre områden delar hon in dem i;
"- Institutional control of the exhibit planning agenda
- The continued focus on textual communicative strategies, and
- The unconscious use of the visual display techniques that embed dominant tropes"
Som jag förstår det synliggör hon den allt kraftigare roll museer tillskriver sig. Det är viktigt att kunna läsa. Det är också viktigt att kunna tolka och förstå. Det museerna gör är att sätta agendan, spelets regler och i synnerhet språket. De äger tolkningsföreträde och säger sig många gånger föra folkets talan. Hon skriver mycket tänkvärt tycker jag, som söker en betydelse till visuell gestalnings-tänket.
Hon berättar hur fel det kan gå, och ger exemplet på utställningen Into The Heart of Africa, som visades på Toronto Royal Ontario Museum ´89-´90. Till verken sattes ironiska texter. Besökarna läste in helt andra saker i texterna vilket resulterade i stora rabalder med skriverier om rasism mm. Utställningen som var tänkt att visas i andra länder fick stängas ner.
Jag funderar över om det kanske är det som Världskulturmuseet var rädda för vid Jerusalem utställningen. Det händer mycket på 20 år.
Min insikt så här på kvällskvisten är att ordlösa intryck går före text.
Vad är
visuell gestaltning-tänk?
Det är så himla jobbigt att behöva veta att jag gör rätt. Så nu när jag mött denna formulering så måste jag definiera. F-n.
Uppenbart att jag vill ha kontroll. Och ändå bryr jag mig verkligen inte...tror jag. Men om jag skall prestera något så är det oerhört viktigt att veta att jag fattat rätt, är på väg åt rätt håll. Slöseri, i synnerhet med tid och insatt energi , gör mig förbannad. Eller i alla fall irriterad. Blir sällan förbannad, så där på riktigt.
Igår såg jag en helt underbar kjol. Ett yttepytte litet foto i en bok om Haute Couture och dess sömnadstekniker. Där fanns varken designer eller info om konstruktionen nämnd. Den var nog bara tänkt som en liten detalj i den övriga illustrationen.
Så typiskt att det var just den jag fastnade för. Det är som när det är REA. Allt i butiken 70%. Och så går jag in och, självklart, hittar jag ett störtfint plagg och "ja eh, nej, tyvärr, just den där är inte med på rean" kommer det som svar från expediten.
När jag var 25 år arbetade jag som säljare av lagerinredning (pallställ) till industrin. Mina säljmöten var med förmannen på lagret och ev någon vd el inköpschef. Jag kände till vilka mina konkurrenter var. Inga hade någon kvinnlig säljare. Förmannen var också alltid som ordet signalerar; man. Min "kostym" där jag vandrade runt och kartlade lagerutrymmena, var kort kjol (modernt på den tiden), höga stillettklackade skor, blus och blå kavaj. Självklarat en lagom avvägd parfymdroppe bak i nacken på det välfriserade håret. Det var på den tiden. Det fungerade! Jag sålde grymt bra.
Genomtänkta attribut? Absolut, varje detalj, allt för att skapa bästa sken!
Funderade över det här med plåt, rättare sagt metall. Samlade några skrotbitar och provborrade. Mer för att se hur hålen skulle kunna se ut. Samlade ihop dem i handväskan, väl inpackade. Det är lätt att göra sig illa på dem.
Så händer något...
Jag som bara skulle ta ett foto för att dokumentera en tanke.
Lycka att se ett vackert sken.
Man kan sprida ljus på två sätt:
Antingen genom att låta sitt eget ljus lysa upp för andra
eller att
Reflektera andras ljus
Det är så himla jobbigt att behöva veta att jag gör rätt. Så nu när jag mött denna formulering så måste jag definiera. F-n.
Uppenbart att jag vill ha kontroll. Och ändå bryr jag mig verkligen inte...tror jag. Men om jag skall prestera något så är det oerhört viktigt att veta att jag fattat rätt, är på väg åt rätt håll. Slöseri, i synnerhet med tid och insatt energi , gör mig förbannad. Eller i alla fall irriterad. Blir sällan förbannad, så där på riktigt.
Igår såg jag en helt underbar kjol. Ett yttepytte litet foto i en bok om Haute Couture och dess sömnadstekniker. Där fanns varken designer eller info om konstruktionen nämnd. Den var nog bara tänkt som en liten detalj i den övriga illustrationen.
Så typiskt att det var just den jag fastnade för. Det är som när det är REA. Allt i butiken 70%. Och så går jag in och, självklart, hittar jag ett störtfint plagg och "ja eh, nej, tyvärr, just den där är inte med på rean" kommer det som svar från expediten.
När jag var 25 år arbetade jag som säljare av lagerinredning (pallställ) till industrin. Mina säljmöten var med förmannen på lagret och ev någon vd el inköpschef. Jag kände till vilka mina konkurrenter var. Inga hade någon kvinnlig säljare. Förmannen var också alltid som ordet signalerar; man. Min "kostym" där jag vandrade runt och kartlade lagerutrymmena, var kort kjol (modernt på den tiden), höga stillettklackade skor, blus och blå kavaj. Självklarat en lagom avvägd parfymdroppe bak i nacken på det välfriserade håret. Det var på den tiden. Det fungerade! Jag sålde grymt bra.
Genomtänkta attribut? Absolut, varje detalj, allt för att skapa bästa sken!
Funderade över det här med plåt, rättare sagt metall. Samlade några skrotbitar och provborrade. Mer för att se hur hålen skulle kunna se ut. Samlade ihop dem i handväskan, väl inpackade. Det är lätt att göra sig illa på dem.
Så händer något...
Jag som bara skulle ta ett foto för att dokumentera en tanke.
Lycka att se ett vackert sken.
Man kan sprida ljus på två sätt:
Antingen genom att låta sitt eget ljus lysa upp för andra
eller att
Reflektera andras ljus
lördag 29 januari 2011
Plåt
Pansar, som skydd. Om ett sken bedrar så måste det ske av någon anledning.
Att ge sken av...
Vad finns bakom? En orolig själ?
Något ljuvligt något hårt.
Något lent något stickigt.
Något luftigt något i sten.
Hur ser skenet ut? Något osynligt?
Något som lösgör sig ur en homogen massa?
Fungerande elskåp i Afgahnistan
Elektromagnetisk strålning
Utan ljus inga färger.
Går det att sy i plåt? Hålslag. Järnstråd, Koppartråd, Guldtråd, Sidentråd
Flortunn, flor, sorgeflor.
Svart, som synden, som natten.
God Natt,
Slut på brainstorming.
Kanske en mönsterkonstruktion i plåt?
Att ge sken av...
Vad finns bakom? En orolig själ?
Något ljuvligt något hårt.
Något lent något stickigt.
Något luftigt något i sten.
Hur ser skenet ut? Något osynligt?
Något som lösgör sig ur en homogen massa?
Fungerande elskåp i Afgahnistan
Elektromagnetisk strålning
Utan ljus inga färger.
Går det att sy i plåt? Hålslag. Järnstråd, Koppartråd, Guldtråd, Sidentråd
Flortunn, flor, sorgeflor.
Svart, som synden, som natten.
God Natt,
Slut på brainstorming.
Kanske en mönsterkonstruktion i plåt?
torsdag 27 januari 2011
I mitt nästa liv
skall jag bli stridspilot.
När du precis lyft ditt plan, och justerat varvtalet till den nivå du ligger på, infinner sig ett lugn, en inre frid.
Du svävar, ensam, bara du och planet, i ett annat element.
En känsla som bara måste upplevas.
I mitt nästa liv skall jag ta flygningen ett steg längre.
Richard Bach, pilot i amerikanska flygvapnet på '50-talet, skrev boken Jonathan Livingston Seagull. Jag fick den i min hand för ca 25 år sedan.
Emilio Pucci är stridspilot, före detta. Numera, eller rättare sagt sedan länge, känd modeskapare.
I vårens/sommarens kollektioner finns den här underbara klänningen. Blev genast på bättre humör.
Sveper härligt tyg utmed benen på den barfota strandpromenaden hem efter festen, ljuvligt!
Vem hade trott det om Pucci på '50-talet?
Plåt eller chiffong?
När du precis lyft ditt plan, och justerat varvtalet till den nivå du ligger på, infinner sig ett lugn, en inre frid.
Du svävar, ensam, bara du och planet, i ett annat element.
En känsla som bara måste upplevas.
I mitt nästa liv skall jag ta flygningen ett steg längre.
Richard Bach, pilot i amerikanska flygvapnet på '50-talet, skrev boken Jonathan Livingston Seagull. Jag fick den i min hand för ca 25 år sedan.
Emilio Pucci är stridspilot, före detta. Numera, eller rättare sagt sedan länge, känd modeskapare.
I vårens/sommarens kollektioner finns den här underbara klänningen. Blev genast på bättre humör.
Sveper härligt tyg utmed benen på den barfota strandpromenaden hem efter festen, ljuvligt!
Vem hade trott det om Pucci på '50-talet?
Plåt eller chiffong?
Det är okey att härma
De orden kändes så bra. När de dessutom kommer från min handledare så känns de ännu bättre. Därefter kommer den magnifika avslutningen; "härma så mycket ni vill!"
Himla bra kurs, himla bra handledare
Jag har redan härmat och använt. Började året med en klass som kom till träslöjdsalen för första gången. De fick nästan en kopia av uppgiften jag själv ställdes inför i höstas i min utbildning, en visualiseringsuppgift. Enda skillnaden var bara syftet. Mitt syfte för eleverna var att de skulle orientera sig i slöjdsalen och se vad där fanns för resurser, verktyg som material.
När eleverna frågade "var finns Xx?" svarade jag enkelt "leta runt och se var/om du hittar det".
De använde maskiner, verktyg, material utifrån givna förutsättningar, och skapade helt underbara spännande objekt.
Nu är jag själv där och jag tänker verkligen härma. Någon djuplodande analys kommer överhuvudtaget inte framläggas - i alla fall inte idag/kväll. Just nu känner jag mig helt spyfärdig på sånt.
Klev med mina högklackade skor upp på bänkarna mitt i elevernas bildsal idag och pratade därifrån. Så får väl inte en vikarie göra?
Effektfullt - syfte uppnått. Busvissling så det ekar mellan väggarna är också effektivt. Det blir liksom en tystnad som är helt kompakt. Prova någon gång!
Kanske för att jag står där och ser ut som en bortkommen vikarie, eller för att jag är kvinna, eller för att...
Vad vet jag? Har inte en susning om vad eleverna har för uppfattning om mig när de möter mig.
Skenet bedrar?
Himla bra kurs, himla bra handledare
Jag har redan härmat och använt. Började året med en klass som kom till träslöjdsalen för första gången. De fick nästan en kopia av uppgiften jag själv ställdes inför i höstas i min utbildning, en visualiseringsuppgift. Enda skillnaden var bara syftet. Mitt syfte för eleverna var att de skulle orientera sig i slöjdsalen och se vad där fanns för resurser, verktyg som material.
När eleverna frågade "var finns Xx?" svarade jag enkelt "leta runt och se var/om du hittar det".
De använde maskiner, verktyg, material utifrån givna förutsättningar, och skapade helt underbara spännande objekt.
Nu är jag själv där och jag tänker verkligen härma. Någon djuplodande analys kommer överhuvudtaget inte framläggas - i alla fall inte idag/kväll. Just nu känner jag mig helt spyfärdig på sånt.
Klev med mina högklackade skor upp på bänkarna mitt i elevernas bildsal idag och pratade därifrån. Så får väl inte en vikarie göra?
Effektfullt - syfte uppnått. Busvissling så det ekar mellan väggarna är också effektivt. Det blir liksom en tystnad som är helt kompakt. Prova någon gång!
Kanske för att jag står där och ser ut som en bortkommen vikarie, eller för att jag är kvinna, eller för att...
Vad vet jag? Har inte en susning om vad eleverna har för uppfattning om mig när de möter mig.
Skenet bedrar?
Orkar inte vara djup
Har man arbetat med försäljning och marknadsföring i olika proportioner hela sitt liv så sätter det sina spår
tisdag 25 januari 2011
Jag bara Äääääälskar det!!!
Min favorit alla kategorier, kan bara inte få det upplagt. Ber dig kopiera länken och öppna i annat fönster
www.youtube.com/watch?v=ALQCkizx4UI
Så himla underbart så jag gråter, vem trillade INTE dit?
www.youtube.com/watch?v=ALQCkizx4UI
Så himla underbart så jag gråter, vem trillade INTE dit?
måndag 24 januari 2011
Var jag snygg då?
En vän sa "Jag är säker på att när du var ung var du säkert riktigt snygg" "kan du inte ta med dig några kort så man kan få se hur du såg ut?"
Om han fortfarande är min vän?
Funderar.
Funderar också över vem jag var då och vem jag är nu. Insida utsida.
Spegelbilder av egot.
Att drapera sig i något för att bli snygg.
När någon annan säger vad som är snyggt...
Wrapped Reichstag - in quickmotion - Christo and Jeanne-Claude - Berlin summer 1995 - (german TV)
Skapa något som är något det inte är.
Om han fortfarande är min vän?
Funderar.
Funderar också över vem jag var då och vem jag är nu. Insida utsida.
Spegelbilder av egot.
Att drapera sig i något för att bli snygg.
När någon annan säger vad som är snyggt...
Wrapped Reichstag - in quickmotion - Christo and Jeanne-Claude - Berlin summer 1995 - (german TV)
Skapa något som är något det inte är.
söndag 23 januari 2011
Det är svårt
att tänka fritt.
Ett bra inlägg sparades som utkast. Borttaget. Skönt. Tankarna ser inte ut idag som igår, tur, just nu.
En vän sedan många många år arbetar med artister. Främst musiker. Jag har träffat en del. De har liksom ett skimmer över sig, oavsett genre. Jag är en av de som riggar belysningen, tillsammans med många av er andra.
Äger jag rätten att bli besviken när jag själv orsakat anledningen? Skönt vore det att bara kunna rycka på axlarna och vandra vidare, låta det vara, det som är, varken mer eller mindre - som hundar. Lev nu! Varje sekund är en ny möjlighet!
Ett bra inlägg sparades som utkast. Borttaget. Skönt. Tankarna ser inte ut idag som igår, tur, just nu.
En vän sedan många många år arbetar med artister. Främst musiker. Jag har träffat en del. De har liksom ett skimmer över sig, oavsett genre. Jag är en av de som riggar belysningen, tillsammans med många av er andra.
Äger jag rätten att bli besviken när jag själv orsakat anledningen? Skönt vore det att bara kunna rycka på axlarna och vandra vidare, låta det vara, det som är, varken mer eller mindre - som hundar. Lev nu! Varje sekund är en ny möjlighet!
Tomt i huvudet
9 år gammal, har spelat piano en gång i veckan ett halvår, tränar aldrig hemma. Kommer hem från skolan och berättar att nu minsann vet han vad han vill lära sig spela för låt till avslutningen. "Fast den är ganska svår tror jag. Du vet, det är den där i den där filmen i slutet, där alla ser ut som han på den blå tavlan, han har en svart hatt på huvudet. Alla springer runt med var sin svart portfölj. (leker man agent så kan man ordet portfölj) han som har så mycket pengar och som ingen tror är en tjuv, stjäl en tavla, och så är den där hela tiden, bakom du vet, bakom färgen som man ser när allt vattnet sprutar på den"
Fattar ingenting. "Så här går den..." säger han och börjar sjunga och digga med hela sin lilla spagettitunna kropp.
Helt paff vet jag vilken film han menar. Paff över att han överhuvudtaget tänker på musik i film och dessutom memorerar och ser till att hitta texten, lyssnar jag till denna fantastiska, för mig helt okända, sångerska.
Kanske vara det konstverket det hängde på, eller en annan bild som egentligen var något annat/annan?
Bör avlyssnas på högsta möjliga volym
Fattar ingenting. "Så här går den..." säger han och börjar sjunga och digga med hela sin lilla spagettitunna kropp.
Helt paff vet jag vilken film han menar. Paff över att han överhuvudtaget tänker på musik i film och dessutom memorerar och ser till att hitta texten, lyssnar jag till denna fantastiska, för mig helt okända, sångerska.
Kanske vara det konstverket det hängde på, eller en annan bild som egentligen var något annat/annan?
Bör avlyssnas på högsta möjliga volym
lördag 22 januari 2011
Oj oj oj...
Helt slut. Inte bara för att det är fredag em. Intensiva timmar mellan 13-16. Lät lite skönt när vi anlände och fick information att det är inte alls säkert att vi håller på ända till 16. Gjorde vi inte heller...saknades 30 min. Kommer hem helt slut och undrar vad jag egentligen gett mig in på?
Försökte få någon med mig på konsert. Ringde runt som en galning, men alla formerade någon slags avgrunds avsky typ: Nej, du skojar, inte menar du på fullt allvar att du gillar hans musik, du??? Var den allmänna uppfattningen.
"Om du bara hade tänkt på att ringa mig, han är ju super" sa en glömd väninna några dagar senare. Hon arbetar som kirurg på Östra sjukhuset, men spelar fortfarande klassisk musik som en gudinna vid pianot.
Kanske för lördagkvällen...
Försökte få någon med mig på konsert. Ringde runt som en galning, men alla formerade någon slags avgrunds avsky typ: Nej, du skojar, inte menar du på fullt allvar att du gillar hans musik, du??? Var den allmänna uppfattningen.
"Om du bara hade tänkt på att ringa mig, han är ju super" sa en glömd väninna några dagar senare. Hon arbetar som kirurg på Östra sjukhuset, men spelar fortfarande klassisk musik som en gudinna vid pianot.
Kanske för lördagkvällen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)