Själv vill jag väl inte påstå att jag skulle vara något slags medium även om vi är några häxor som har träffats i rätt många år nu. Tvärtom tycker jag att det är ett förträffligt sätt att få igång aktiviteten mellan hjärnhalvorna.
Jag vet bara precis i början vad det är jag skriver. Allt eftersom minuterna går försvinner tankarna och det blir tomt. Handen löper över papperet och så kommer väl den enda likheten med "dininreröst.se"; en annan kraft. Hjärnans kraft. Opåverkad.
Jag ställer klockan på 10 minuter och har ett anteckningsblock i knät. Ostörd. Idag blev det fyra A4-sidor fyllda med som vanligt en samling osammanhängande ordkonstellationer. Kontentan? Ja, det är egentligen ingenting jag ser förrän jag gjort det ett par veckor. Då utkristalliserar sig mitt inre tankemönster som i min vardag är helt okänt. Jättespännande och lite irriterande.
Idag ser jag hur många saker stretar åt miljarder olika håll. Det är nyttigt att ögna igenom. Det ger mig en förståelse och förlåtelse av mig själv för att jag upplever att jag inte räcker. Det blir väldigt påtagligt att ingen skulle räcka, och det är ok ändå.
Var är då den röda tråden?
I gott sällskap. Vadå? Det är ju fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar