av Agatha Christie måste väl vara höjden av ett sken som bedrar. Tio personer som ensamma befinner sig på en Ö och en efter en dör de - allihop. Läste den för 30 år sedan och njuter fortfarande av bedrägeriet. Ett iscensättande som verkligen krävde tankeverksamhet.
Har tänkt lite på mitt egna sken, det som bedrar. Korsetter. Forma kvinnans kropp. Något otroligt smärtsamt för många, obekvämt för samtliga men vackert att betrakta för alla andra. Och så har jag samlat lite mer metall. Vet inte vad jag skall göra med den men tror att det kommer att vara en av ingredienserna i min gestaltning på något sätt. Kanske just för att jag tycker det är vackert men samtidigt förädiskt.
Ute dånar det typiskt Göteborgska vintervädret. Inne kurar jag och skall snart dra av mig raggsockorna. Fel land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar