torsdag 27 januari 2011

Det är okey att härma

De orden kändes så bra. När de dessutom kommer från min handledare så känns de ännu bättre. Därefter kommer den magnifika avslutningen; "härma så mycket ni vill!"
Himla bra kurs, himla bra handledare

Jag har redan härmat och använt. Började året med en klass som kom till träslöjdsalen för första gången. De fick nästan en kopia av uppgiften jag själv ställdes inför i höstas i min utbildning, en visualiseringsuppgift. Enda skillnaden var bara syftet. Mitt syfte för eleverna var att de skulle orientera sig i slöjdsalen och se vad där fanns för resurser, verktyg som material.

När eleverna frågade "var finns Xx?" svarade jag enkelt "leta runt och se var/om du hittar det".
De använde maskiner, verktyg, material utifrån givna förutsättningar, och skapade helt underbara spännande objekt.

Nu är jag själv där och jag tänker verkligen härma. Någon djuplodande analys kommer överhuvudtaget inte framläggas - i alla fall inte idag/kväll. Just nu känner jag mig helt spyfärdig på sånt.

Klev med mina högklackade skor upp på bänkarna mitt i elevernas bildsal idag och pratade därifrån. Så får väl inte en vikarie göra?
Effektfullt - syfte uppnått. Busvissling så det ekar mellan väggarna är också effektivt. Det blir liksom en tystnad som är helt kompakt. Prova någon gång!

Kanske för att jag står där och ser ut som en bortkommen vikarie, eller för att jag är kvinna, eller för att...
Vad vet jag? Har inte en susning om vad eleverna har för uppfattning om mig när de möter mig.
Skenet bedrar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar