Somt dör aldrig

Grymme grymme

De e mycke snack nu

och liten verkstad

Var är den röda tråden?


På helt fel ställe, borde syssla med något annat än att hänga med trådar som är lagda på hyllan.
Upptäcker att mitt undermedvetna sänder meddelanden som jag förstår först när jag visualiserat dem.

Blir inspirerad av Ks tumlande aktiviteter. Känner en längtan att också släppa loss. Längtar till borrmaskinen.

Mönsterkonstruktion

Skulle kunna bli en korsett, i metall?

Automatisk skrift

"...innebär att en person (mediet) via kanalisering lånar ut sin hand till en annan kraft" står det att läsa på hemsidan www.dininreröst.se

Själv vill jag väl inte påstå att jag skulle vara något slags medium även om vi är några häxor som har träffats i rätt många år nu. Tvärtom tycker jag att det är ett förträffligt sätt att få igång aktiviteten mellan hjärnhalvorna.

Jag vet bara precis i början vad det är jag skriver. Allt eftersom minuterna går försvinner tankarna och det blir tomt. Handen löper över papperet och så kommer väl den enda likheten med "dininreröst.se"; en annan kraft. Hjärnans kraft. Opåverkad.

Jag ställer klockan på 10 minuter och har ett anteckningsblock i knät. Ostörd. Idag blev det fyra A4-sidor fyllda med som vanligt en samling osammanhängande ordkonstellationer. Kontentan? Ja, det är egentligen ingenting jag ser förrän jag gjort det ett par veckor. Då utkristalliserar sig mitt inre tankemönster som i min vardag är helt okänt. Jättespännande och lite irriterande.

Idag ser jag hur många saker stretar åt miljarder olika håll. Det är nyttigt att ögna igenom. Det ger mig en förståelse och förlåtelse av mig själv för att jag upplever att jag inte räcker. Det blir väldigt påtagligt att ingen skulle räcka, och det är ok ändå.


Var är då den röda tråden?

I gott sällskap. Vadå? Det är ju fredag!

Före, efter

Skapa kontroll över kroppen. Något som är något det inte är.


Mer insamlad metall

Skall nog sätta mig med automatskrift imorgon. Tidigt. Innan hjärnan och familjen hunnit vakna. Får se vad som rinner ut i handen och ner på papperet. Kanske något helt nytt?

Tio små negerpojkar

av Agatha Christie måste väl vara höjden av ett sken som bedrar. Tio personer som ensamma befinner sig på en Ö och en efter en dör de - allihop. Läste den för 30 år sedan och njuter fortfarande av bedrägeriet. Ett iscensättande som verkligen krävde tankeverksamhet.

Har tänkt lite på mitt egna sken, det som bedrar. Korsetter. Forma kvinnans kropp. Något otroligt smärtsamt för många, obekvämt för samtliga men vackert att betrakta för alla andra. Och så har jag samlat lite mer metall. Vet inte vad jag skall göra med den men tror att det kommer att vara en av ingredienserna i min gestaltning på något sätt. Kanske just för att jag tycker det är vackert men samtidigt förädiskt.

Ute dånar det typiskt Göteborgska vintervädret. Inne kurar jag och skall snart dra av mig raggsockorna. Fel land.

Inte min gamla "surjeep" inte

utan en som gör mig glad! Skapa något som är någonting det inte är (igen)

Det är nu man tom ringer svärmor

Ett enda litet sandkorn

kan förstöra det finaste maskineri, repa sönder hornhinnan, eller många tillsammans skapa sommarkänsla när de silas mellan tårna eller göra människor lyckliga i sin olyckliga historia.

Övertygad att skenet bedrog, något skumt var det säkert.
Förstummad, fascinerad över konstnärens hantverk och konstens förmåga att väcka känslor till liv. Utan att förstå ett ord eller känna till den gestaltade historien, rycks jag med och känner hur tårkanalerna fylls.

Var är

den röda tråden?

Här, men den har trasslat ihop sig

Var är den röda tråden?

Här, men den har hängt upp sig

Funderar över det här med Visuell gestaltning-tänk. Läser lite i boken Culture and Power, the plots of history in performance, Ruben Valdes Miyares and Carla Rodriguez Gonzales red. Cambridge Scholars Publishing, 2008. Här diskuteras olika spännande spår som visualisering genererat. Hamnade just nu i artikeln av Susan L.T Ashley. Hon tar upp museernas roll och auktoritet och problemen med detta. Tre områden delar hon in dem i;

"- Institutional control of the exhibit planning agenda
- The continued focus on textual communicative strategies, and
- The unconscious use of the visual display techniques that embed dominant tropes"

Som jag förstår det synliggör hon den allt kraftigare roll museer tillskriver sig. Det är viktigt att kunna läsa. Det är också viktigt att kunna tolka och förstå. Det museerna gör är att sätta agendan, spelets regler och i synnerhet språket. De äger tolkningsföreträde och säger sig många gånger föra folkets talan. Hon skriver mycket tänkvärt tycker jag, som söker en betydelse till visuell gestalnings-tänket.

Hon berättar hur fel det kan gå, och ger exemplet på utställningen Into The Heart of Africa, som visades på Toronto Royal Ontario Museum ´89-´90. Till verken sattes ironiska texter. Besökarna läste in helt andra saker i texterna vilket resulterade i stora rabalder med skriverier om rasism mm. Utställningen som var tänkt att visas i andra länder fick stängas ner.

Jag funderar över om det kanske är det som Världskulturmuseet var rädda för vid Jerusalem utställningen. Det händer mycket på 20 år.
Min insikt så här på kvällskvisten är att ordlösa intryck går före text.

Vad är

visuell gestaltning-tänk?

Det är så himla jobbigt att behöva veta att jag gör rätt. Så nu när jag mött denna formulering så måste jag definiera. F-n.
Uppenbart att jag vill ha kontroll. Och ändå bryr jag mig verkligen inte...tror jag. Men om jag skall prestera något så är det oerhört viktigt att veta att jag fattat rätt, är på väg åt rätt håll. Slöseri, i synnerhet med tid och insatt energi , gör mig förbannad. Eller i alla fall irriterad. Blir sällan förbannad, så där på riktigt.

Igår såg jag en helt underbar kjol. Ett yttepytte litet foto i en bok om Haute Couture och dess sömnadstekniker. Där fanns varken designer eller info om konstruktionen nämnd. Den var nog bara tänkt som en liten detalj i den övriga illustrationen.
Så typiskt att det var just den jag fastnade för. Det är som när det är REA. Allt i butiken 70%. Och så går jag in och, självklart, hittar jag ett störtfint plagg och "ja eh, nej, tyvärr, just den där är inte med på rean" kommer det som svar från expediten.

När jag var 25 år arbetade jag som säljare av lagerinredning (pallställ) till industrin. Mina säljmöten var med förmannen på lagret och ev någon vd el inköpschef. Jag kände till vilka mina konkurrenter var. Inga hade någon kvinnlig säljare. Förmannen var också alltid som ordet signalerar; man. Min "kostym" där jag vandrade runt och kartlade lagerutrymmena, var kort kjol (modernt på den tiden), höga stillettklackade skor, blus och blå kavaj. Självklarat en lagom avvägd parfymdroppe bak i nacken på det välfriserade håret. Det var på den tiden. Det fungerade! Jag sålde grymt bra.

Genomtänkta attribut? Absolut, varje detalj, allt för att skapa bästa sken!

Funderade över det här med plåt, rättare sagt metall. Samlade några skrotbitar och provborrade. Mer för att se hur hålen skulle kunna se ut. Samlade ihop dem i handväskan, väl inpackade. Det är lätt att göra sig illa på dem.

Så händer något...


Jag som bara skulle ta ett foto för att dokumentera en tanke.
Lycka att se ett vackert sken.

Man kan sprida ljus på två sätt:
Antingen genom att låta sitt eget ljus lysa upp för andra
eller att
Reflektera andras ljus