Somt dör aldrig

Grymme grymme

De e mycke snack nu

och liten verkstad

Var är den röda tråden?


På helt fel ställe, borde syssla med något annat än att hänga med trådar som är lagda på hyllan.
Upptäcker att mitt undermedvetna sänder meddelanden som jag förstår först när jag visualiserat dem.

Blir inspirerad av Ks tumlande aktiviteter. Känner en längtan att också släppa loss. Längtar till borrmaskinen.

Mönsterkonstruktion

Skulle kunna bli en korsett, i metall?

Automatisk skrift

"...innebär att en person (mediet) via kanalisering lånar ut sin hand till en annan kraft" står det att läsa på hemsidan www.dininreröst.se

Själv vill jag väl inte påstå att jag skulle vara något slags medium även om vi är några häxor som har träffats i rätt många år nu. Tvärtom tycker jag att det är ett förträffligt sätt att få igång aktiviteten mellan hjärnhalvorna.

Jag vet bara precis i början vad det är jag skriver. Allt eftersom minuterna går försvinner tankarna och det blir tomt. Handen löper över papperet och så kommer väl den enda likheten med "dininreröst.se"; en annan kraft. Hjärnans kraft. Opåverkad.

Jag ställer klockan på 10 minuter och har ett anteckningsblock i knät. Ostörd. Idag blev det fyra A4-sidor fyllda med som vanligt en samling osammanhängande ordkonstellationer. Kontentan? Ja, det är egentligen ingenting jag ser förrän jag gjort det ett par veckor. Då utkristalliserar sig mitt inre tankemönster som i min vardag är helt okänt. Jättespännande och lite irriterande.

Idag ser jag hur många saker stretar åt miljarder olika håll. Det är nyttigt att ögna igenom. Det ger mig en förståelse och förlåtelse av mig själv för att jag upplever att jag inte räcker. Det blir väldigt påtagligt att ingen skulle räcka, och det är ok ändå.


Var är då den röda tråden?

I gott sällskap. Vadå? Det är ju fredag!

Före, efter

Skapa kontroll över kroppen. Något som är något det inte är.


Mer insamlad metall

Skall nog sätta mig med automatskrift imorgon. Tidigt. Innan hjärnan och familjen hunnit vakna. Får se vad som rinner ut i handen och ner på papperet. Kanske något helt nytt?

Tio små negerpojkar

av Agatha Christie måste väl vara höjden av ett sken som bedrar. Tio personer som ensamma befinner sig på en Ö och en efter en dör de - allihop. Läste den för 30 år sedan och njuter fortfarande av bedrägeriet. Ett iscensättande som verkligen krävde tankeverksamhet.

Har tänkt lite på mitt egna sken, det som bedrar. Korsetter. Forma kvinnans kropp. Något otroligt smärtsamt för många, obekvämt för samtliga men vackert att betrakta för alla andra. Och så har jag samlat lite mer metall. Vet inte vad jag skall göra med den men tror att det kommer att vara en av ingredienserna i min gestaltning på något sätt. Kanske just för att jag tycker det är vackert men samtidigt förädiskt.

Ute dånar det typiskt Göteborgska vintervädret. Inne kurar jag och skall snart dra av mig raggsockorna. Fel land.

Inte min gamla "surjeep" inte

utan en som gör mig glad! Skapa något som är någonting det inte är (igen)