lördag 29 januari 2011

Plåt

Pansar, som skydd. Om ett sken bedrar så måste det ske av någon anledning.
Att ge sken av...
Vad finns bakom? En orolig själ?

Något ljuvligt något hårt.
Något lent något stickigt.
Något luftigt något i sten.
Hur ser skenet ut? Något osynligt?
Något som lösgör sig ur en homogen massa?


Fungerande elskåp i Afgahnistan
Elektromagnetisk strålning
Utan ljus inga färger.

Går det att sy i plåt? Hålslag. Järnstråd, Koppartråd, Guldtråd, Sidentråd
Flortunn, flor, sorgeflor.
Svart, som synden, som natten.

God Natt,
Slut på brainstorming.

Kanske en mönsterkonstruktion i plåt?

torsdag 27 januari 2011

I mitt nästa liv

skall jag bli stridspilot.

När du precis lyft ditt plan, och justerat varvtalet till den nivå du ligger på, infinner sig ett lugn, en inre frid.
Du svävar, ensam, bara du och planet, i ett annat element.
En känsla som bara måste upplevas.

I mitt nästa liv skall jag ta flygningen ett steg längre.

Richard Bach, pilot i amerikanska flygvapnet på '50-talet, skrev boken Jonathan Livingston Seagull. Jag fick den i min hand för ca 25 år sedan.




Emilio Pucci är stridspilot, före detta. Numera, eller rättare sagt sedan länge, känd modeskapare.



I vårens/sommarens kollektioner finns den här underbara klänningen. Blev genast på bättre humör.
Sveper härligt tyg utmed benen på den barfota strandpromenaden hem efter festen, ljuvligt!

Vem hade trott det om Pucci på '50-talet?

Plåt eller chiffong?

Det är okey att härma

De orden kändes så bra. När de dessutom kommer från min handledare så känns de ännu bättre. Därefter kommer den magnifika avslutningen; "härma så mycket ni vill!"
Himla bra kurs, himla bra handledare

Jag har redan härmat och använt. Började året med en klass som kom till träslöjdsalen för första gången. De fick nästan en kopia av uppgiften jag själv ställdes inför i höstas i min utbildning, en visualiseringsuppgift. Enda skillnaden var bara syftet. Mitt syfte för eleverna var att de skulle orientera sig i slöjdsalen och se vad där fanns för resurser, verktyg som material.

När eleverna frågade "var finns Xx?" svarade jag enkelt "leta runt och se var/om du hittar det".
De använde maskiner, verktyg, material utifrån givna förutsättningar, och skapade helt underbara spännande objekt.

Nu är jag själv där och jag tänker verkligen härma. Någon djuplodande analys kommer överhuvudtaget inte framläggas - i alla fall inte idag/kväll. Just nu känner jag mig helt spyfärdig på sånt.

Klev med mina högklackade skor upp på bänkarna mitt i elevernas bildsal idag och pratade därifrån. Så får väl inte en vikarie göra?
Effektfullt - syfte uppnått. Busvissling så det ekar mellan väggarna är också effektivt. Det blir liksom en tystnad som är helt kompakt. Prova någon gång!

Kanske för att jag står där och ser ut som en bortkommen vikarie, eller för att jag är kvinna, eller för att...
Vad vet jag? Har inte en susning om vad eleverna har för uppfattning om mig när de möter mig.
Skenet bedrar?

Orkar inte vara djup

Har man arbetat med försäljning och marknadsföring i olika proportioner hela sitt liv så sätter det sina spår

tisdag 25 januari 2011

Jag bara Äääääälskar det!!!

Min favorit alla kategorier, kan bara inte få det upplagt. Ber dig kopiera länken och öppna i annat fönster

www.youtube.com/watch?v=ALQCkizx4UI




Så himla underbart så jag gråter, vem trillade INTE dit?

måndag 24 januari 2011

Var jag snygg då?

En vän sa "Jag är säker på att när du var ung var du säkert riktigt snygg" "kan du inte ta med dig några kort så man kan få se hur du såg ut?"

Om han fortfarande är min vän?
Funderar.

Funderar också över vem jag var då och vem jag är nu. Insida utsida.
Spegelbilder av egot.

Att drapera sig i något för att bli snygg.
När någon annan säger vad som är snyggt...



Wrapped Reichstag - in quickmotion - Christo and Jeanne-Claude - Berlin summer 1995 - (german TV)

Skapa något som är något det inte är.

söndag 23 januari 2011

Det är svårt

att tänka fritt.



Ett bra inlägg sparades som utkast. Borttaget. Skönt. Tankarna ser inte ut idag som igår, tur, just nu.

En vän sedan många många år arbetar med artister. Främst musiker. Jag har träffat en del. De har liksom ett skimmer över sig, oavsett genre. Jag är en av de som riggar belysningen, tillsammans med många av er andra.

Äger jag rätten att bli besviken när jag själv orsakat anledningen? Skönt vore det att bara kunna rycka på axlarna och vandra vidare, låta det vara, det som är, varken mer eller mindre - som hundar. Lev nu! Varje sekund är en ny möjlighet!

Tomt i huvudet

9 år gammal, har spelat piano en gång i veckan ett halvår, tränar aldrig hemma. Kommer hem från skolan och berättar att nu minsann vet han vad han vill lära sig spela för låt till avslutningen. "Fast den är ganska svår tror jag. Du vet, det är den där i den där filmen i slutet, där alla ser ut som han på den blå tavlan, han har en svart hatt på huvudet. Alla springer runt med var sin svart portfölj. (leker man agent så kan man ordet portfölj) han som har så mycket pengar och som ingen tror är en tjuv, stjäl en tavla, och så är den där hela tiden, bakom du vet, bakom färgen som man ser när allt vattnet sprutar på den"

Fattar ingenting. "Så här går den..." säger han och börjar sjunga och digga med hela sin lilla spagettitunna kropp.
Helt paff vet jag vilken film han menar. Paff över att han överhuvudtaget tänker på musik i film och dessutom memorerar och ser till att hitta texten, lyssnar jag till denna fantastiska, för mig helt okända, sångerska.

Kanske vara det konstverket det hängde på, eller en annan bild som egentligen var något annat/annan?

Bör avlyssnas på högsta möjliga volym

lördag 22 januari 2011

Oj oj oj...

Helt slut. Inte bara för att det är fredag em. Intensiva timmar mellan 13-16. Lät lite skönt när vi anlände och fick information att det är inte alls säkert att vi håller på ända till 16. Gjorde vi inte heller...saknades 30 min. Kommer hem helt slut och undrar vad jag egentligen gett mig in på?

Försökte få någon med mig på konsert. Ringde runt som en galning, men alla formerade någon slags avgrunds avsky typ: Nej, du skojar, inte menar du på fullt allvar att du gillar hans musik, du??? Var den allmänna uppfattningen.

"Om du bara hade tänkt på att ringa mig, han är ju super" sa en glömd väninna några dagar senare. Hon arbetar som kirurg på Östra sjukhuset, men spelar fortfarande klassisk musik som en gudinna vid pianot.

Kanske för lördagkvällen...